Maarit Feldt-Ranta skrev ett öppningstal för utställningen Karis legender, 2018. Talet handlar om Karis och att vara karisbo.
Vi är alla hemma någonstansifrån och allas hjärta klappar förutom för människor, också för platser. Varje gång tåget närmar sig Karis och rullar in på stationsområdet, kommer den samma varma känslan; nu är jag hemma, hemma i Karis.
Karis är järnvägen och stationsrestaurangen; att folk kommer och går. Karis är SISU:s lastbilsfabrik och bilmekaniker i sina blåa halare. Karis är pumpviken och granrisbockar, som parkavdelningen ställt ut i Kanaltorgets korsning. Karis är handbollens mecka och idrottshallens varma stämning. Karis är Hurja Piruetti, Tryckis och Bio Pallas. Karis är Brankis och Eurydike som badar framför gamla stadshuset. Karis är gågatan, apotekshörnan och Folkets hus, som påminner oss om de gångna årtionden. Karis är alla vi människor, som har ett speciellt förhållande till siffran 10300. Tio trehundra.
Jag är stolt och glad att ha fått födas och leva här. Att vara karisbo. Det glädjer mig, att denna utställning har sett dagsljuset och att bilderna lyfter fram för många av oss viktiga karisprofler – som gör att Karis är just Karis.
Alla bilder på denna sida ägs av arbetsgruppen. Bilder och porträttbeskrivningar får spridas genom sidan men ej användas på andra sätt.
10300.fi 