Inlägget är skrivet av Elin Sundell tillsammans med Danski Herrmans, juli 2020.
Alla vägar leder till Karis? Lastbilar, monstertrucks, krom och plåt kunde man se i Karis från tidigt 80-tal till mitten av 90-talet under Truckers Festival. Festivalen kunde kallas en ölfest för yrkeschaffare, men Truckers var mer än ett evenemang för de som älskar stora fordon och öl.
Festivalen var för alla. Karisbor, barnfamiljer och bilfantaster fick ta del av festivalen i 14 år i Karis. Festivalen arrangerades vid idrottsplanen, till att börja med i och bredvid kuplahallen. Hundratals fordon var på plats, även branschens utställare. Inom festivalområdet fanns specialutrustade lastbilar och fordon som man sällan såg ute i trafiken. Som mest hade festivalen närmare 20 000 besök och besökare reste långt för att uppleva lastbilsparadiset, också utomlandsifrån. Speciellt många utländska besökare var från Sverige och Ryssland. Under festivaldagarna var alla rum i staden bokade, besökare sov i bilar och på märkliga ställen runt om på orten. Bland annat rustades sovläger upp på den stora sandplanen mitt i centrum vid järnvägen, folk byggde sovplatser av lådor i paff. Butikerna och barerna var fulla och alla var nöjda.
Program och olika shownummer ordnades under festivaldagarna, såsom livemusik, tävlingar och uppvisningar. Besökarna fick bland annat se traktorpulling, Wheel Truck Show och hyttstoppning. Vid hyttstoppning skulle så många lastbilschaufförer som möjligt rymmas in i en lastbils förarhytt, och ett år lyckades deltagarna till och med göra Guinnessrekord i samband med Truckers Festivalen. Programmet var underhållande, ibland nästan på liv och död. Som när en showman i en VW-bubbla skulle köra genom en brinnande buss men lyckades fastna. Det tog inte länge innan bussen var full av vatten och skum. Karislegenden och brandmannen Hasse Berglund som “alltid var redo” släkte branden. Detta är endast en av många galna händelser som man fick uppleva på Truckers.
Den storslagna festivalen förverkligades i riktig karisanda. Danski var en av de stora profilerna bakom festivalen som ägde rum i två eller tre dagar varje sommar. Idéen kom upp med Bosse Ramstedt, därtill var Tom Skogberg och Helge Landell en del av den grupp som styrde upp evenemanget. Lokala trafikanter, såsom Östermans Alltrans, P-E Sjöman och Rajalin bland många andra, stödde festivalen till stort. I ett senare skede kom Rahtarit ry med som arrangör. Staden lånade ut trafikmärken och gav plats för evenemanget och frivilliga karisbor ställde upp på olika vis. Under några år samarbetade festivalen även med Countrykavalkaden, en countryfest i lilla stora Karis med både lokala och världsartister på scen. Detta samarbete gav mervärde för besökarna enligt arrangörerna. Country är fraktgubbarnas musik, det finns oändligt av låtar som handlar om lastbilar och truckdrivers, så evenemangen passade bra ihop.

Truckers var mycket och stort. En festival, mässa och familjefest. En Karisfest som påminde om Karisnatten, då barerna och gatorna fylls upp av hundratals vänner och bekanta. Stämningen var utav det bästa under festivalen. Aldrig hörde fyllebråk, gnäll eller problem med polisen till. Karisgänget höll ihop och stödet av invånarna var a och o. Alla som tillfrågades att hjälpa arrangörerna hjälpte och grannarna var nöjda då de fick en fribiljett. Festivalen satte Karis på kartan på ett nytt sätt och lever kvar i minnet hos många idag.