Inlägget är skrivet av Mia Lindström, juli 2020.
På vift med Vevi
På bron till holmen ute i Pumpviken står pojkar och metar i lugn och ro. Vinden susar i träden. Några smågrupper har slagit sig ner för att umgås i gröngräset – på behörigt avstånd från varandra. Och jag går med näsan fastklistrad i skärmen på min iPad. Varför?
Sedan 2018 finns det ca 10 olika frågesportsbanor på olika orter i västra Nyland. De går under namnet VEVI (som i Veni, vidi, Västnyland). Vevi kan jämföras med att spela Trivial Pursuit, men ute i naturen och med frågor som handlar om västra Nyland. Banan vid Pumpviken i Karis omfattar ca 1,2 km. Det är den jag är ute för att pröva på, eftersom den är närmast. Man kan välja mellan olika kategorier – Allmän, som är en blandning av frågor från alla kategorier, Sport, Natur och biologi, Musik, Konst samt Historia och Kulturarv. Jag väljer det sistnämnda som är mest min grej. Appen tillåter också att välja en juniorversion, men till den gruppen har jag inte hört på länge.
Rekommenderad startpunkt är vid Hängbron invid Antkärrgården, men jag märker snart att appen ger den fråga som ligger närmast då jag kommer ner till Pumpviken… den ska finnas på holmen. Det är bara att ta sig dit, och förlita sig på kartan på skärmen som anger var frågan aktiveras, var jag själv finns för tillfället och hur många meter jag har kvar att gå. Och pling! När jag kommer innanför den magiska cirkeln dyker den första flervalsfrågan upp. När jag har besvarat den, rätt eller fel, får jag först en liten förklaring och sen dirigeras jag vidare mot nästa fråga, ett stycke längre bort längs promenadvägen mot tidigare Yrkis. Det löper bra… efter den första frågan börjar jag njuta på allvar, både för att tekniken tycks fungera och för att jag svarade rätt på frågan. Nu till nästa, som ploppar upp på min skärm. Kollar kartan och riktningen, går vidare. Eftersom appen visar att det är ca 100 meter till nästa fråga slår jag ihop iPadens fodral och ser mig omkring en liten stund i stället. Folk strosar omkring och njuter av solskenet. Blommorna har ännu inte riktigt hunnit slå ut, men det ser ut att vara en tidsfråga.
De första frågorna handlar om sådant som jag vet från tidigare… bland annat berömda arkitekter… Karis och Ingås kyrka… Ekenäs torg… kultur- eller odlingsväxter i västra Nyland… Och jag samlar poäng. Vid det här laget har jag hunnit till Landsbro och monumentet i korsningen, det över tappra soldater som stred mot fienden just där i Landsbro. Året var 1713 och fienden ifråga var alltså Ryssland, eftersom Finland var en del av det svenska riket på den tiden. Nu fick inte jag en fråga som handlade om det, men kan inte låta bli att undra om det kanske finns en i alla fall… Här märker jag att frågorna handlar inte enbart om Karis trots att banan jag går finns där. Tvärtom får jag frågor också från andra delar av regionen, som Ingå, Hangö och Ekenäs. Och då jag får min första bildfråga, blir jag så förvånad att jag missar rätt svar. Trevligt att tekniken tillåter frågor med bild, det ger en extra dimension. Undrar om det finns frågor med ljudfiler också?
Vidare över bron och mot Billnäs längs 111:an. Här går inte lika många människor, men då jag kommer till avtaget vid frisbeegolfbanan ökar antalet mötande och antalet bilar. Appen visar att jag ska svänga in här. Det är full fart vid tennisbanorna vid JoggingTeams bastu och Frisbeegolfbanan är också flitigt besökt en sån här kväll.
Här får jag till all lycka en fråga som jag kan svara på igen efter två dumma missar i följd. Den handlar om järnvägsterminologi, och svaret råkar vara ett som jag snappat upp nånstans, minns inte var. Men självkänslan är räddad för en liten stund.
Den sista biten tar mig över hängbron som fyllt 25 år nyligen och är Karis kärleksbro med en del hänglås som älskande par har låst fast i gallret. Förbi Antkärrsgården, en parstuga från sekelskiftet 1700-1800 och hitflyttad från… ja, varifrån var det nu igen? Märker att jag försöker förbereda mig på vilka frågor som kan tänkas komma härnäst… men till ingen nytta, för då de sista frågorna kommer, handlar de om helt andra saker. Då går jag längs Pumpvikens strand på väg hemåt igen, längs Folkis olika byggnader. De är från lite olika decennier – huvudbyggnaden från slutet av 1970-talet, verkstadsdelen blev färdig för ca 10 år sedan och delen däremellan är från mitten av 1990-talet. Det äldsta huset på området är en liten byggnad i rött tegel, det s.k. Pumphuset. En aning säjer mig att det har med Pumpvikens historia att göra… men hur?
Hemma vid yttertrappan stänger jag iPaden och pausar en stund för att reda ut intrycken. Det här var trevligt… stimulans för både kropp och själ.
10300.fi 