Inlägget är skrivet av Robert Louhimies, juni 2020.
På omslagsbilden: Bosse Westerholm som coach och BK-buss´n i bakgrunden.
BK-buss´n – en viktig del av lagbygget
BK-buss´n var legendarisk redan innan den slutade gå i trafik. Den plockade upp sina resenärer vid Bio Pallas och släppte av dem på samma plats igen. Den körde korta sträckor och långa sträckor, och ofta flera lag på samma gång. Att ett lag fick vänta tills ett annat lag spelat klart sin match spelade inte så stor roll. Det som var viktigare var att man i bussen lärde känna folk från andra BK-lag, pojkar och flickor i andra åldrar än en själv, som också åkte med bussen till t.ex. Brunakärr för en bortamatch.
När jag började spela handboll i BK-46 hösten 1993, efter att Jac Karlsson lockat med mig, fanns en blå BK-buss. Den kördes av bland annat Acke Barman och med den åkte vi på våra bortamatcher och turneringar. Bäst minns jag att bussen körde skytteltrafik mellan Karis och Sjundeå då Sjundeå Cup spelades och att det inte var aktuellt att be föräldrarna om skjuts till Sjundeå då bussen ju gick. Ibland fick man vänta längre än man velat på att få komma hem eftersom något BK-lag, som vanligt, var i final med efterföljande prisutdelning. När vi kom tillbaka till Karis gick man kanske till telefonkiosken vid apoteket och ringde hem för att berätta att vi nu var i Karis och att föräldrarna nu kunde komma efter. Ibland hade man cykel vid Pallas och cyklade hem med den.
Senare köpte BK en ”ny” buss, den här gången var den röd. Den körde Mange Ljunggren ofta. Den har jag många fler minnen av. Med den var vi bland annat till Lundaspelen och sov liggande i gången (Vi åkte dagsbåt till Stockholm och körde ner till Lund på natten). Under dessa resor fick man se på när de äldre, som hade förtur till borden, spelade kort. I ett senare skede var det vi som hade förtur till borden och fördrev tiden med att spela kort. På det viset lärde vi känna varandra på ett helt annat sätt än vad som varit fallet om vi åkt i personbilar till bortamatcherna.
BK-buss´n användes som framkommit både för långa och korta resor. Till de kortare resor jag åkt med bussen hör den gången då BK vann guld senaste gång, 2006. Vi var ett gäng supportrar som samlats i Pub Norris för att ladda upp inför matchen. Då matchstarten närmade sig var det någon som kände att en busstur till hallen var att föredra framför att gå. Det är ju faktiskt ganska långt mellan Norris och bollhallen. Så kom Mange efter oss och skjutsade oss till bollhallen för att heja fram BK:s herrlag till sitt 20:e mästerskap, det senaste.
Att beskriva ett fenomen som BK-buss´n innebär att jag endast kan berätta mina minnen. Det finns lika många minnen och upplevelser av bussen som det finns tidigare juniorer som har åkt med den. Alla har sin version men jag hävdar ändå att jag talar för många då jag lyfter upp bussen som en viktig kugge i lagbygget. Då lagen idag åker i personbilar uteblir en betydande del av den samlande funktion som bussen hade. Där kunde man prata om saker som kanske inte lämpade sig för föräldrars öron. Det är inte möjligt i personbilar.
Eftersom BK-46 gjort en stark satsning på juniorarbetet igen under de senaste åren vore det kanske en idé att skaffa en ny BK-buss. BK-buss´n är nämligen inte en enskild buss, den är ett fenomen och jag är säker på att nuvarande juniorer skulle skapa nya vänskaper och minnen i den nya BK-buss´n.
10300.fi 